Så här sitter jag i min 180 säng efter några timmars slängande runt i sängen pga sömn svårigheter, tankarna går runt i mitt huvud som en virvelvind.. tänk så mycket man hinner tänka på några minuter, tänk då hur några timmar blir.. Oj..Jag kan inte få ur blicken och dom hårda snabba rörelserna som snabbt drog te silen ur min hand.. Vet inte om jag retat upp kvinnan pga att jag satt bredvid hennes barnbarn med en tatuering i nacken och en på handleden.. Hon tänkte säkert att jag är dåligt inflytande på hennes kära barnbarn.. Det kankse jag är? Är jag det? Det kändes jobbigt har aldrig blivit behandlad så av en äldre person..så det sved till.. särskilt eftersom att jag känner kvinnan från långt bak i barndomen.. Jag va en av hennes favoriter då.. Har jag blivit det svarta fåret??? Har all mitt vackra inre som synts på utsidan bleknat bort och till och med förvunnit.. Har jag blivit sval. jag med min höga moral och jag som aldrig ens har testat röka eller knarka.. ser folk mig som en.. jag vågar inte ens säga ordet.. Tårarna blir större och större svartare och svartare.. mina vita sängkläder blir svartprickiga och det blir värre och värre.. kommer jag att komma fram till målet eller kommer jag stoppa för att hämta andan precis innan målet???
Varför känner jag både smärta ångest men ändå någon slags lycka trotts att jag stannat upp mitt i livet…
Vad e det som gör att man tappar blicken på målsnöret.. hur kommer det sig att Jag, Jag av alla är en av dom som gör det?
Är det mitt egna fel eller skall jag skylla på omgivningen? Är det deras fel att jag snubblar och tappar siktet .. Jag vill inte va någon som någon ser som ett misslyckande.. -”Titta på henne hon va så fin förrut men nu..” Är det så vill inte jag längre vara med.. finns det inget jag kan göra.. Jag sitter där men bara halvhjärtat på båda ställerna.. Med ett ansikte utåt med ett leende på läpparna och ett hjärta med sorg. Kommer jag Hitta rätt.. finns det rätt väg för mig där ute där jag kan vara lycklig rakt igenom LYCKLIG???
”…med mina svarta tysta tårar å jag vet alla vet allt tar slut. Långsamt genom rumet går jag ut…”
Imogen Heap- Just for now
Love